Hanne Sanders: Historien är hjälte i årets julkalender

Historien är hjälte i årets julkalender

Årets julkalender på SVT, Barna Hedenhös uppfinner julen, handlar om historia. Berättelsen drivs av motsättningen mellan dem som lever med och försvarar historien och dem som tror på och längtar efter framtiden. Och förunderligt nog i ett svenskt sammanhang, är det historikerna som är hjältarna. Det är det historiska museet kontra en raket ut i framtiden.

De som längtar mot framtiden är en elak statsminister och en ingenjör som väljer vetenskapen framför sin dotter. Statsministern står för en regim med totalitära drag som ett övervakande vaktvärn och en förtryckande TV. De goda är museidirektören och hennes barnbarn (tillika ingenjörens dotter), som bor på museet, och stenåldersfamiljen Hedenhös, som med sin raket från stenåldern har hamnat i museet när ingenjörens dotter, Stella önskade sig en familj. Statsministern försöker förstöra museet, medan barnen och de vuxna på museet kämpar emot. Stenåldersmänniskorna visar känslor som inte finns, vare sig hos statsministern eller ingenjören/pappan, i alla fall inte i avsnitten t.o.m. 17 december.

Sedan 1996 har jag följt julkalendrarna i dansk och svensk TV. Jag har aldrig sett en så historiepositiv kalender i Sverige. Oftast har berättelserna utspelat sig i en vardaglig nutid, i framtiden eller i en sagoaktig historisk miljö där historien inte har haft någon egen betydelse, t.ex. julkalendrarna på Greveholm. Detta blir tydligt när man jämför med de danska kalendrarna, där berättelserna ofta placeras i en historisk kontext med klara hänvisningar till historien och den historiska utvecklingen. Bästa exemplet på detta är de mycket populära julkalendrarna om det danska riksarkivet där tomten Pyrus, hans läromästare Gyldengrød och riksarkivarien Bertramsen och hans dotter bor och arbetar. Det finns fyra ”säsonger” av denna kalender, och de har alla gått i repris. Det är en berättelse om forskning, men tomtarna och människorna forskar på olika sätt. Tomtarna reser i böcker med hjälp av trollformler, medan människorna läser. Syftet är att upptäcka uppkomsten av julen, tomtarna/”nisserne”, jultomten och till sist olika sagor. På detta sätt berättas aktuell julhistoria, både nationell och internationell, och arkivets tomtar träffar åtskilliga kända historiska personer på sina resor. Det är roligt och mycket mysigt.

Vad är det då som nu 2013 sker med historien i den svenska julkalendern? Inledningsvis är det något diffust – stenåldersmänniskor med moderna intressen, som raketer. Familjen Hedenhös är också i de ursprungliga böckerna en speciell blandning av stenålderstid och nutid. Museet där Hedenhösarna landar innehåller nästan fler uppstoppade djur än historiska objekt. Det ger kanske snarare ett intryck av ett naturhistoriskt museum. Både kontext och berättelse är alltså mycket längre från historien än i de danska julkalendrarna. Men jag menar ändå att årets julkalender står för ett brott med de nutids- och framtidsberättelser jag har sett alla morgnar i december under många av de senaste åren. 

När människorna på museet ska hitta det sagogryn som Hedenhösarna glömde få med sig i raketen under stenåldern och som de måste ha för att komma tillbaka till stenåldern, kommer historien att hänga ihop på ett fantasirikt sätt. Hedenhösarna är både då och nu, de glömde grynet och de kan hitta det igen därför att historiker och arkeologer har tagit hand om det. Men historien hänger kanske mest ihop därför att Hedenhösarna bodde där Stockholm ligger idag. För att hitta sagogrynen följer barnen Stockholms historia från Hedenhösarnas bosättningar över Birger jarl och kungarnas stad på 1600-talet till dagens museer. Och de gör det genom böcker och gamla bilder. Historieberättelsen är kanske inte en professionell historikers men den knyter an till något som har skett och är inte bara en rolig fantasi. Det finns hänvisningar till historiska aktörer som drottning Kristina och historiska objekt som regalskeppet Vasa. Och med allt detta blir det en berättelse om människor och handlar om då och nu och om långsamma förändringar över tid.

Familjen Hedenhös sätter på ett roligt sätt perspektiv på det moderna, det är inte självklart att man gör som vi brukar göra. Sten kan bara kissa i toaletten om det finns gröna växter där och elektricitet uppfattas som en snabb eld. Denna insikt i att vi i dag inte är så allsmäktiga är kanske en av de viktigaste anledningarna till att känna till historia. Den framtidsorienterade statsministern visar kanske vad som sker om man undviker historien. Han är ytlig och ensam och vill bara ensam flyga igenom ett mörkt hål, därför att han tror att framtiden finns på andra sidan. Han har inte det sammanhang i livet som historien ger. Det är med historien man hittar de magiska sagogrynen.

Sådana insikter i historiens betydelse för ett modernt liv står normalt inte starkt i dagens ganska historielösa svenska samhälle, där framtid och moral fyller mera än kultur, traditioner och historia. Varför SVT har gjort denna julkalander vet jag inte, men det känns stort. I vår klimatmedvetna tid är framtidsoptimismen kanske inte lika stor som tidigare, men detta brukar inte ge plats för historiska insikter. Att det är en moralisk kritik av de ursprungliga Hedenhösböckerna och inte historiens betydelse i årets julkalender som har skapat debatt säger också något om dagens Sverige.

God jul!

Hanne Sanders, professor i historia, Lunds universitet

Om någon vill läsa mer om skillnader mellan danskt och svenskt rekommenderas min bok, Nyfiken på Danmark – klokare på Sverige, Makadam förlag, Göteborg/Stockholm 2006.