SHCY dag 2: Vad barn- och ungdomshistoria handlar om

Ännu en dag på konferens i Vancouver om barn- och ungdomshistoria. Bredden på ämnen är relativt stor här, men det finns också vissa återkommande teman och definitivt en radda akademiska buzzworks: belonging, global, race, commodification, till exempel. Barn- och ungdomshistoria har sina rötter i 1970-talets socialhistoriska vändning och en kvarlevande skärva från denna tid är intresset för marginaliserade grupper och barn som antingen utövat agens och/eller utsatts för vuxnas kontroll, våld etc.: barnhemsbarn, adoptioner, krigsbarn, ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter, exempelvis.

Ett annat återkommande drag är att problematisera den ”naturliga” barndomen och föreställningar om barns oskuldsfullhet, utsatthet etc. Flera av de presentationer jag lyssnat till har tagit upp sammanhang där barn eller ungdomar på olika sätt agerat: studentuppror, barn som frivillig arbetskraft under första och andra världskriget och en mycket intressant historia om det kubanska läskunnighetsprojektet 1961.

Men som sagt, ämnesvalen är ofta spännande och många gånger tvärvetenskapliga. Plåstrets kulturhistoria under 1900-talet, exempelvis. En av mina favoritpresentationer handlade om konstruktionen av hot mot barn i Reagan-erans USA: kidnappningar, våld, försvunna barn på mjölkkartonger etc. etc.

Vad gäller själva presentationerna är britter och amerikaner mycket tydliga i sina argument. I Sverige talar vi mycket om problemformulering och perspektiv, men här är det alldeles tydligt att argumentet är A och O.