SHCY dag 3: Dags att sammanfatta

Nu är det fredag och konferensen börjar sakteliga lida mot sitt slut. I morse presenterade jag mitt paper, och även om det inte var någon enorm publik kändes det riktigt bra. Titeln på min presentation var: ”Scouting at home: Family Virtues and Domestic Ideals in the Swedish Scout Movement 1910–60” och jag talade om familjeideal och medborgarskap inom den svenska scoutrörelsen, men också om föräldrars roll i scoutrörelsens föränderliga historia.

Flera av åhörarna och medpresentatörerna var forskare inom detta fält och det är givetvis ett av de huvudsakliga skälen att åka på den här sortens konferenser: att nätverka internationellt.

Trots att det är ett par sessioner kvar tänkte jag ändå sammanfatta mina intryck. Som vanligt när det gäller konferenser är hela företaget extremt inspirerande, roligt, givande - men på ett annat plan tämligen meningslöst. Det finns forskare som aldrig åker på konferenser och på ett sätt kan jag förstå varför. I stället för att flyga x antal timmar och bo på konstiga hotell med SJUKT varma rum och sedan lyssna på timme efter timme med relativt navelskådande presentationer går det ju utmärkt att istället läsa forskning som publiceras i böcker och artiklar. Men samtidigt har jag svårt att föreställa mig själv resonera så. Att vara del av ett globalt forskningsfält är ju en viktig poäng med all forskning, och om det vi sysslar med saknar relevans utomlands borde vi nog byta ämne. Att träffa andra historiker inom samma fält är otroligt inspirerande, eftersom det stärker en i känslan av att just ens egna del av historievetenskapen faktiskt är VIKTIG.

Konferenser ger i bästa fall inspiration, uppslag till nya frågor, litteraturtips, möjligheter till publicering och kanske vänner att besöka i framtiden.

Nu ska jag lämna tillbaka min hyrcykel (i Vancouver är det cykling som gäller) och ta ett par dagars semester i staden innan jag flyger hem igen.