Priset för frihet i Katalonien

För knappt två veckor sedan hade jag nöjet att besöka Barcelona för första gången. Min helgvisit sammanföll med det katalanska parlamentsvalet, som denna gång hade utnämnts till inofficiell folkomröstning om självständighet.

Valresultatet blev en framgång för ja-sidan, det vill säga "frihetsivrarna", men inte med mer än att båda sidor utropade sig till vinnare.

Det är lätt att sympatisera med de katalanska separatisterna. Det gäller väl i princip alla liknande grupper, från Skottland till Jämtland. Det vanliga folkets kamp mot centralmakt och överhet, etc. I Spanien finns ju också en historia där Francodiktaturen slog ner hårt mot den katalanska kulturen och språket, vilket gör att sympatierna blir än starkare. Det gäller ju för övrigt även fotbollen och FC Barcelona, som blev en symbol för motståndet mot Madrid både på läktarna och utanför.

Till skillnad från Baskien, som länge haft en kraftfull och stundtals militant självständighetsrörelse, har det katalanska självständighetsprojektet kommit igång på allvar först under senare år. Den spanska regeringen och dess sympatisörer tycks gärna beskriva den katalanska separatismen som en folklig, ekonomisk populism som uppstått i kölvattnet av den senaste finanskrisen. I takt med att Spaniens ekonomi imploderat har det relativt rika Katalonien fått allt svårare att acceptera att de betalar för Kastiliens lånefest - eller nåt i den stilen.

Hur som helst tycks själva valkampanjen ha handlat mycket om ekonomi. Vad händer med pensionspengarna och statsskulden? Vad skulle självständigheten innebära för finanssektor och BNP?

Liknande tongångar hördes när Skottland förra året röstade om självständighet. Oljetillgångar ställdes mot finansiell stabilitet.

Att relativt löst sammanfogade nationalstater som Spanien, Storbritannien och Belgien har knakat i fogarna i takt med att EU fått mer överstatligt inflytande är kanske inte så förvånande. För många skottar och katalaner verkar det ju upplevas som en politisk tautologi.

Men är det också så att den nya tidens europeiska självständighetsrörelser i allt större utsträckning lanserar sig som en ekonomisk transaktion, där både köpare och säljare känna sig nöjda om priset är det rätta?